Round large 21
Familjen Bergstrand

De delar intresset för scouting

Just den här kvällen är Jorien och hennes värdpappa Alf ensamma hemma och jag har tur och blir bjuden på middag.

Lillebror i familjen Bergstrand, Hugo, är hos en kompis och mamma Ulrika är i Härnösand och jobbar. Jorien, från Nederländerna, berättar att hon trivs bra i familjen och av hennes leende att döma finns inget annat på kartan. Alf är också glad att Jorien är där: varje gång en tradition, ett ord eller en händelse kommer på tal under middagens gång finns det flera versioner av svaret och väldigt mycket att inspireras av.

Alf berättar engagerat vad han lärt sig om de holländska jultraditionerna. – I Nederländerna har man samma julgran i flera år! Granen får leva vidare efter jul och planteras i en kruka. Dessutom är det den 5 december som firas mest - inte julafton. Det är nämligen då som helgonet Sankt Nikolaus kommer med presenter till alla snälla barn, alltså en nederländsk version av vår tomte.

I år har familjen Bergstrand två barn ute i världen, En dotter som flyttat till Frankrike och en son på utbyte med YFU i USA. Därför har de mycket plats i huset och i familjen. Hugo, 12 år, som är kvar hemma när hans syskon dragit ut i världen ser positivt på att ha Jorien i huset, enligt Alf. Hugo har fått en extra syster som han bråkar med som vanligt och Jorien berättar leende hur han ibland brukar vilja ta hennes godis, som hon då inte gärna delar med sig av. Han brukar också ofta be att få översätta om det är något ord Jorien inte förstår på svenska och på så sätt får han träna sin engelska och utvecklas.

Jorien är scoutledare för Hugos patrull och i det har hon hittat ett stort gemensamt intresse med familjen. Inom den lokala scoutkåren finns ett internationellt engagemang och Jorien delade med sig av hur de gått runt med bössor, knackat dörr och samlat in pengar till välgörande ändamål i utlandet för ett par veckor sedan. Detta intresse, tillsammans med att familjen sett hur ett internationellt synsätt kan hjälpa människor, har varit bidragande faktorer till att faktiskt ta in en utbytesstudent i familjen. Jorien är glad att hon med sin erfarenhet från scouting i hemlandet kan bidra och dessutom få ett svenskt sammanhang även utanför skolan. Familjen och Jorien har redan nu planer på att hon ska komma tillbaka i augusti nästa år och vara med på ett läger med scoutkåren.

Vi cyklar till scoutstugan i novembermörkret och väl framme vi möts vi av en stor cirkel av unga scouter, här är även Joriens värdbror Hugo. De skickar i total tystnad runt en lykta från hand till hand. Jorien berättar viskande att det är en öppningsceremoni för mötet som de alltid gör och jag står fascinerad och ser ljuset vandra runt i ringen. När mötet öppnats blir det patrullindelning och regelförklaring, vi ska leka ”Jeriko”. Leken involverar två patruller och grupperna blandas. De får alla varsin ”svans” gjord av en tygbit i en klädnypa som fästs på ryggen, dessa ska sedan ryckas av det andra laget för att få poäng. Dessutom finns en gåta som ska lösas med hjälp av ledtrådar som finns ute i skogen.
Jorien börjar planera nästa veckas scoutaktivitet under kvällens gång. Det blir Nederländerna som tema och det ska bakas äppelkaka, spelas memory med holländska saker och lekas traditionella lekar. Jorien berättar att de hade Världen som tema veckan innan och att hon gillar att hon kan dela med sig av sina erfarenheter utanför Sverige när möjligheten visar sig. Efter mycket spring, hojtande och lysande med ficklampor koras ett vinnande patrull och det är tack och god natt till både scouterna och Jorien.